Året är 1993. Ingrid är speciallärare på Beckegårdsgymnasiet. Hon har sitt kontor på andra våningen i A-korridoren. Stödcentrum, kallas det. Dit får alla elever komma, som behöver hjälp och stöd med studierna.
Det är Ingrid som organiserar arbetet kring diagnoserna. Lärarna rättar sina klassers diagnoser. Resultaten lämnas in till Ingrid som går igenom dem och ringar in de elever som har fått dåliga resultat. Dessa elever kallar hon till ett samtal där hon rekommenderar dem att boka tid med henne på Stödcentrum för extrastöd.
Genom den fria skrivuppgiften ser Ingrid genast vilka elever som är i behov av svenska som andraspråk. Dessa kallar hon på en särskild informationsträff där även en lärare i svenska som andraspråk närvarar. Dessa elever uppmanas att läsa svenska som andraspråk och informeras om att detta betyg kommer att väga lika tungt som ett betyg i svenska. Vid behov kontaktas även elevernas föräldrar.
I Ingrids bokhyllor finns häften och pärmar med övningar om tje-ljudet, sj-ljudet, ng-ljudet, å- och o-ljudet, enkel och dubbel konsonant, korta och långa vokaler, mjuka och hårda vokaler, regler för gemener och versaler. I Ingrids bokhyllor finns ”kom igång att skriva -uppgifter”, korta texter med enkla läsförståelsefrågor, häften med blindkartor på Sveriges landskap, Europas länder och städer och hav och ordförståelsetester.
I bokhyllan finns även lättlästa böcker med instuderingsfrågor till varje kapitel; böcker som eleverna kan låna via skolans utlåningssystem, ta med sig och läsa hemma för att utveckla sin läsförståelse och sitt ordförråd.
Varje vecka bokar Ingrid in tider för de elever på skolan som behöver extra stöd. Emilia Lindgren: ”måndagar klockan 13.30 och onsdagar 8.30”. ”Nacer Ahmad: tisdagar klockan 10.30 och fredagar 15.45.” Vecka ut och vecka in.
Sedan sitter hon, antingen med den enskilda eleven, eller med en liten grupp elever, och nöter och tränar på det som eleverna har svårt med. Rättstavning. Interpunktion. Huvudsatser och bisatser. Världens länder. Väderstrecken. Multiplikationstabellen. Ekvationer. Världsreligionerna. Och för de lässvaga – avkodning med anpassade, forskningsbaserade läsövningar. Grunden.
Den nötning och det stöd som eleverna så oerhört väl behöver men som läraren omöjligt hinner i helklass med två lektionspass i veckan. Den grund som borde sitta vid det här laget, men av olika skäl inte sitter och därför måste tränas in. Några genvägar finns inte, det vet alla som jobbar på skolan – lärare, resurspersonal och skolledare.
Sakta men säkert, ja, sådär som kunskap försiktigt mognar fram, blir Ingrids elever allt säkrare på det som tidigare brast. Eleven som inte förstod var hon skulle sätta punkterna i texten hon skriver, författar efter ett års extrastöd korta texter som går att läsa och förstå för en person utan lärarutbildning. Eleven som har geografisk dyslexi, har under ett halvårs tid nött in Europas alla länder och huvudstäder och ser nu skillnad på Finland och Brasilien på en världskarta. Eleven som haft stora svårigheter i matematik har nu lärt in 1:an till 11:ans tabell, lärt sig hur man räknar ut arean på en cirkel och kan numera även bemästra enkla ekvationer och har därför lättare att hänga med på matematiklektionerna.
Om någon skulle fråga Ingrid vilka extra anpassningar hennes elever är i behov av – behöver de kanske ”lyssneläsa” texten istället för att läsa den på riktigt? – skulle hon skaka sitt grålockiga huvud och inte förstå frågan.
Ingrid skulle svara att det dessa elever behöver är att träna extra på det de ännu inte bemästrar. I synnerhet de med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Så enkelt – eller så komplext – kan synen på lärande vara.
Men 2006 går Ingrid i pension. I hennes ställe anställs Liselott Mattzon, specialpedagog. Liselott Mattzon gör inga diagnoser för att ringa in elevernas problemområden. Hon sitter inte tillsammans med elever i behov och tragglar rättstavning, ekvationer och högläsning. Hon har överhuvudtaget ingenting med eleverna att göra.
Hennes roll är konsultativ. Mot lärarna.
Stödcentrum läggs ned. Hastigt och lustigt monteras bokhyllorna med alla övningshäften och kopieringsunderlag ned. Vart allt material tar vägen vet ingen. Antagligen förpassas det ned till skolans stora grovsoprum.
Allt går mycket fort. Ut med det gamla, in med det nya. It är lösningen på allt!
Tio stationära datorer placeras ut längs väggarna, som fylls med tuffa planscher om vilka olika lärstilar elever kan ha och slagord om att nyfikenhet och kritiskt tänkande är grunden för all kunskap – snarare än tvärtom.
Stödcentrum döps nu om till Mediecentrum. Dit kan elever gå självmant, när de känner för det, för att läsa läxor, vila i massagestolen, se på film eller bara chilla litet.
Liselott Mattzon har en bakgrund som SO-lärare, med fem års erfarenhet från åk 7-9. Som specialpedagog är hennes roll att berätta för skolans gymnasielärare hur de ska undervisa eleverna i sina domänspecifika ämnen; kemi, geografi, matematik, svenska och engelska. Eller med ett finare uttryck: ”Erbjuda lärarna specialpedagogiskt stöd i form av rådgivning, specialpedagogisk utredning, information och kompetensutveckling.”
Liselott Mattzon ger lärarna stöd i att utveckla arbetssätt och lärmiljöer som är tillgängliga för elever med diagnoser, läs- och skrivsvårigheter och funktionsvariationer. Hon kartlägger skolsituationen för elever i behov av stöd, gör utredningar och ger pedagogiska rekommendationer och förslag på anpassningar som stöd för lärarnas fortsatta arbete i klassrummet. Syftet är att eleverna, genom Liselott Mattzons specialpedagogiska specialistkompetens, ska få möjlighet att nå målen för sin utbildning.
Liselott Mattzon utformar många blanketter som lärarna får i uppdrag att fylla i. Det blir många blanketter för lärarna att fylla i.
2013 är behoven på skolan skriande. Elevernas intagningspoäng rasar. Problemen med elever i särskilda behov ökar och upptar alltmer av lärarnas och skolledningens tid.
Ytterligare två specialpedagoger anställs. Deras roll är att ge lärarna stöd i att utveckla nya moderna arbetssätt och lärmiljöer som upplevs som tillgängliga för elever med diagnoser, läs- och skrivsvårigheter och funktionsvariationer. De kartlägger, dokumenterar, gör utredningar, ger pedagogiska rekommendationer och förslag på anpassningar och appar för brinnande livet. De är förfärligt sysselsatta. Deras scheman är fullspäckade. Blanketterna flödar.
Allt fler elever kommer till Beckegårdsgymnasiet utan att kunna något.
Allt fler elever på Beckegårdsgymnasiet får extra anpassningar.
Allt fler av Beckegårdsgymnasiets elever klarar målen, d.v.s. får E eller högre i kurserna.
Allt färre elever på Beckegårdsgymnasiet kan något när de går ut.